Fy vad jag avskyr att känna mig på dåligt humör. Nu känns det dock lite bättre, men inte helt bra! Tror mycket har med vovven att göra. Hur mår? Hur mycket saknar han oss? Har vi verkligen gjort rätt? osv osv. Magkänslan säger att han mår prima. Efter 8år så är det klart att man känner saknad. Det är ju inte direkt så att vi har slutat tycka om honom. Nä, utan allt handlar ju om att vi inte känner att vi kunde ge honom det han är värd, nämligen ett kärleksfullt och meningsfullt liv. Usch, jag orkar inte tänka på det, för jag blir lika blödig varje gång jag ger mig i kast med dessa tankar. Hoppas så innerligt att hon/de tar väl hand om honom (och det är jag nästan säker på att de gör). Han har ju äntligen fått sig en kompis igen också. Soom han saknade Zimba då han flyttade. Han är så värd en hundkamrat, definitivt!
Gud så lugn och skönt det blev här, nu när Jocke har tagit barnen för nattning. Antar att Gry tänker hålla sig vaken ett tag till men Daniella lär nog somna illa kvickt.
Succé, det är vad vi kan kalla dagens förmiddag för. Vi drog ju som bekant iväg till Öppna förskolan. Dani fick leka av sig, jag fick dricka mängder med kaffe och Gry hon fick känna på "förskolelivet" :) Efter det gick vi hem för att äta lunch, sen var det bara ut till lekparken som gällde. Vi hängde där till tre, sen gick vi in för att chilla lite hemma.
Vi har faltiskt hunnit med en husvisning i eftermiddag också. Det var inte alls speciellt långt borta, typ 100m :P Tror dock inte att det resulterar i nått intressant, men kul att titta i alla fall!
Nähepp, fram med stavarna å trampa ett par timmar. Så har ju även denna dag förbrukats!
Adjökens!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar