Herregud. Blir nästan rädd för mig själv när känslan av att "botten är nådd" infinner sig här på gränden. Känner att jag inte alls har det tålamod som jag egentligen vill ha. Blir mer eller mindre oxtokig då Daniella inte förstår vad jag säger, eller hon förstår men fullständigt skiter i det. Är det detta som är treårstrots? Jag blir galen, tammetusan! Tycker jag försöker på alla sätt och vis att vara tillmötesgående och lyhörd. Men hallå, jag tänker inte låta min treåriga dotter fullständigt ta över hemmet! Nej, hon måste lära sig veta vad rätt och fel är. Dock får hon gärna vara delaktig själv, till att både bestämma och fatta en del beslut. Tycker det är minst lika viktigt som att jag själv sätter gränser och "slår näven i bordet". Hon har dock svårt att förstå att hon inte kan vara delaktig i ALLA beslut som tas här på gränden. Att hon är liten och inte har den erfarenhet som en vuxen har tycks hon inte kännas vid. Meeen, några djupa andetag så är vi på banan igen!
Tack för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar