Slumpen

Satt å tänkte på det. Snart är det 10 år sedan jag träffade min prins. Det är ju helt fantastiskt hur det kan slumpa sig. Jag från lilla Vilhelmina, träffar en sååå fin och underbar kille som från första början kommer från Indien, för att vara exakt ´Madras´. Han hamnar kärleksfullt i Sverige/Örebro och slutligen så hamnar vi båda tillsammans i ett fint radhus i Örebro. Vilken resa, för oss båda! Jag lämnar Vilhelmina då jag endast är 15år. Samma dag som skolavslutningen i nian sätter jag mig på flyget ner mot Stockholm, för att sedan möta upp prinsen för att ta bilen mot Örebro. Där, exakt där lämnade jag "träsket" för ett liv som är helt underbart och där jag tammetusan är berikad med allt som är värt att önska sig. Jag hade ett värdefullt liv i Vilhelmina också, på ett annat sätt. Men där hade jag ingen prins, och inga sessor.
Vad hade jag då som var så värdefullt?! -Jo, en uppväxt, min familj och en del av min släkt. Jag tackar gudarna för allt jag gått igenom, hade aldrig fått chansen att bli den människa jag är idag om det inte vore för mina erfarenheter. Har insett att kärlek är beroendeframkallande, precis som så mycket annat. Skillnaden är att kärleken har bredare och starkare rötter än vad något annat som existerar har. Vad som är rätt eller fel i många sammanhang har egentligen ingen betydelse, så länge man vet att grunden är byggd av kärlek så finns både acceptans och hopp.
Att förlåta, älska och beakta är tre saker jag värderar högt. Jag ska ge min familj så mycket kärlek att de kommer bli de mest omtänksamma och käreksfulla människorna som går i ett par skor.

Jag kan om jag vill, jag vill om jag får chansen, chansen ges alltid!

Jag älskar er Joakim, Daniella och Gry *kärlek till er*