Camilla

Nu ska jag bege mig ut på en promenad. Funderar på vem av mina systrar jag ska ringa å terra ikväll. Det blev Sofia igår, så vi surrade i drygt 1h. Alltid lika roligt att få prata av sig lite.

Som mina trogna läsare vet så har jag haft fullt upp hela dagen. Hela förmiddagen gick åt till diverse "möten", men skönt, nu är det gjort! Gry har bullat på sig rätt rejält. Hon väger 5,3kg och är 57,5cm lång. En riktig gobit med andra ord! Känns bra att hon börjar krya på sig, hon är inte alls lika krasslig idag.
Jag hann inte mer än hämta Daniella från förskolan så ville hon gå till lekparken. Självklart tänkte jag, vi pallrade oss dit omgående. Bara hem för att hämta lite mellis först. När vi kom dit så var det inte en endaste kotte där. Gumman frågade direkt efter sin kompis N. Hon ville så gärna fika och leka med henne. Social morsa som jag är knackade vi på hennes dörr. Det slutade med att vi hamnade på deras veranda. Jag fick mig både kaffe och kladdkakemuffins och Daniella fick leka av sig lite. Vi blev kvar där till sen eftermiddag, sen var det bara hem för att få i oss någon middag. Tur Jocke styrde upp det där med maten :)
Visst är det härligt att se sin dotter leka. Blir lika glad varje gång jag ser att hon har roligt tillsammans med andra barn. Hon kommer nog bli lika social som sina päron. Det är så viktigt att man kan prata för sig, annars blir man överkörd på nolltid. Det är ju faktiskt så världen ser ut. Man måste kunna ta för sig om man ska komma någonstans.

Nå, jag var ju iväg på efterkontroll. Allt såg jättebra ut. Hon skröt på mig att jag "knep" bra. Jag gjorde klart för henne att jag inte hade knipit en endaste gång. Trodde att jag inte skulle ha någon direkt muskulatur alls kvar där nere, så tänkte; "Det är lika bra att vara ärlig och säga som det är, hon kommer ändå att känna att jag är halvt förslappad", men ack så fel jag hade. Allt hade läkt fint. Hon sa att jag kunde börja lite lätt med situps om jag ville, men att jag är TVUNGEN att knipa samtidigt som jag gör dem.
Hon tyckte också att vikten börjar se väldigt bra ut. Graviditetsdiabetesen har gått tillbaka vilket är skönt. Jag har fortfarande ganska många kilon att gå ner, men vad tusan, jag har ju ett helt liv framför mig. Inte tusan behöver jag stressa! Som jag skrivit förut; bättre att gå ner relativt sakta så man får behålla sin slutvikt, än att man går ner massor och sedan går upp det mesta efter ett tag. Känner i alla fall att vikten går åt rätt håll. Bra jobbat Camilla :D

Nu måste jag ut, så jag kommer hem till mina hjärtan någon gång!
Vi hörs!