Det går i ett

Pustar ut efter en intensiv dag. Först var vi iväg till Öppna förskolan. Det blev utelek för hela slanten och väldans vilket drag det var där. Många föräldrar med sina barn hade letat sig dit,
betydligt många fler än vad vi var i fredags. Ju fler desto bättre! Vi passade på att boka in fredagen tillsammans med Hanna och hennes barn. De ska få komma hem till oss och leka lite. Roligt!

Idag hade Daniella två kompisar på besök. Hon har träffat en jämnårig tjej här på området som hon leker alldeles utmärkt med. Schysst, då får ju jag surra av mig lite med dennes morsa också! Det var skittrevligt. Barnen lekte på i några timmar åsså bjöd vi på lite mellanmål inne i Daniellas rum. Tycker det är sååå kul att hon har börjat leka lite mer på "allvar" med kompisar. Nu är det inte bara "leka bredvid varandra" som gäller.

Själv då, jo jag är fortfarande ganska förkyld. Yrsel till och från mest hela tiden, suck! Det sägs att småbarnstiden är hyfsat jobbig på det viset. Många som jag pratat med har samma typ av symptom som jag; yrsel, migrän, synbortfall osv. Det handlar väll om att man är så förbaskat aktiv hela tiden. Man står till befogenhet tjugofyra timmar om dygnet. Klart det sliter på kroppen! Aja, det kommer den tiden då detta är förbi. Får försöka ta hand om mig själv genom att unna mig lite massage och så. Jag går ju rätt ofta till min massör, som tur är. Är så medveten om att jag egentligen behöver varva ner, men ändå fortsätter jag att köra på i samma tempo, i hopp om att kroppen klara det. Tänker att "det jag gör är välbehövligt för min fina familj", men det behöver ju faktiskt inte hända nått stup i kvarten, det vet jag ju. Synd att jag är så dålig på att "leva som jag lär". Teoretiskt sätt låter allt så bra, men det funkar inte i praktiken, inte för mig. I och för sig är jag en person med mycket driv, jag mår bra av att det händer saker. Är dock medveten om att det är bra för barnen att lära sig att varva ner, pusta ut och bara vara hemma i soffan. Nä, jag ska träna på detta, det lovar jag! :)

Idag när jag var i lekparken fick jag ett mms av syster Lena. Det var en bild på när hon var med i tidningen. Tänka sig, nu är vi snart tidningskändisar hela släkten... Haha! Kan inte sluta tänka på hur glad jag är för hennes skull. Hade mer än gärna gett henne världens goaste kram, så hon fattar hur lycklig jag är för att hennes dröm har gått i uppfyllelse. Makalöst!
Det är inte för "intet" som vi klättrar upp för stegen i vår familj. En efter en och det blir bara bättre och bättre. Rent ut sagt, Vi är starka, har alltid varit och kommer alltid att vara. <3

Imorgon ska jag ställa upp som en hjälpande hand till förskolepersonalen. Jag ska vara en schysst morsa och följa med till stadsparken och se så att alla barnen sköter sig. :) Det är något roligt pådrag där för barnen. Jag och mina kids ska infinna oss på förskolegården imorgonbitta strax efter åtta. Sen tar vi allesammans bussen till järntorget för att sedan promenera vidare till slutdestinationen `stadsparken´. Hade tänkt steka lite pannkakor ikväll som Daniella kan ha till lunch, det är ju en perfekt "tag-med-lunch".

Nåväl, ska springa ut 1h med hunden nu. Tjing så länge!